Kvinnors motivation till chefskarriär
JÄMSTÄLLDHET. En ny Sifo-undersökning som presenterades i Affärsvärlden igår, pekar på att unga kvinnor inte vill bli chefer och att det beror på att dagens chefsroll är gammaldags. Men svaret är inte riktigt så enkelt.
Just hypotesen att kvinnor inte vill bli chefer hade jag redan i början av 2000-talet, då jag gjorde min C-uppsats inom organisationspsykologi. Jag misstänkte att det beryktade glastaket egentligen handlade om detta: att kvinnor faktiskt inte i lika hög grad som män har en inneboende önskan om att bli chefer.
Men jag gick ett steg längre: jag ville också undersöka om motivationen till chefskarriär såg annorlunda ut hos kvinnor än hos män, om de inre drivkrafterna skilde sig åt.
Det var ett väldigt ambitiöst projekt som höll på att leda till en forskarkarriär i Lund. Jag såg till att göra urvalet för min enkätundersökning så representativt som möjligt för Sveriges arbetsplatser. Både privata näringslivet och offentliga organisationer fanns representerade. Allt ifrån banker och exportindustri till landsting och statliga myndigheter.
Resultatet då?
Jag fick inget som helst belägg för hypotesen att kvinnor i lägre grad än män vill bli chefer.
Däremot fick jag statistiskt säkerställda resultat vad gäller skillnader i motivation: Män som vill bli chefer drivs av ”yttre” (extrinsic) drivkrafter som makt, status och pengar, medan dito kvinnor motiveras av ”inre” (intrinsic) drivkrafter som självbestämmande och självförverkligande.
Med andra ord vill kvinnor bli chefer av helt andra anledningar än män vill bli det. Vill vi alltså få fler kvinnor att bli chefer, måste dagens uråldriga belöningssystem anpassas därefter. Hög lön, fin titel och resultatbaserad bonus är helt enkelt inte en tillräcklig morot.
Fotnot: Mer om belöningssystem kontra intrinsic/extrinsic motivation kan ni läsa i tidigare inlägg, Sanningen om vad som motiverar oss.
Relaterade inlägg:
- Fler kvinnliga hotellchefer med satsning på mångfald
- Regeringen satsar på ökad jämställdhet i arbetslivet
- Färre kvinnliga chefer – men fler i näringslivstoppen
RSS
Nyhetsbrev
Twitter
Facebook
Det är ju tur att det finns NÅGON drivkraft, eftersom chefer behövs…blir dock lite ledsen när jag läser resultatet.
Kan det inte bara ”räcka” att man tycker jobbet är kul och att man finner sina arbetsuppgifter givande..att man känner att man får något VETTIGT GJORT…att man helt enkelt är SUPERNÖJD när man går hem på kvällen! Varför detta ständiga bekräftelsebehov…!?!? Helena
Jo, för många är det säkert belöning nog. Men de allra flesta mår bäst av att känna att de får lön för mödan – på ett eller annat sätt. Läs gärna denna artikel om just detta: http://www.e24.se/toppjobb/balans/beloning-for-utfort-jobb-viktigt-for-halsan_2741785.e24
Tack så mycket för en intressant vinkling. Sannolikt är de bra cheferna drivna av inre drivkrafter och enligt dig så är de då flest kvinnor
Haha, jag kanske generaliserade resultatet väl mycket, allt för debatten. Statistiken visade ju bara att män i högre grad än kvinnor motiveras av ”yttre” belöningar. Och vice versa.
Då behöver ju inte kvinnor högre lön än män.
Är det en slutsats man kan dra?
torestad.blogspot.com
Haha, nej det tycker jag nog ändå inte att man kan göra.